LYCK!

Ibland är livet underbart eller hur?
Efter en liten hemlängtansdos igår så har jag fått hoppet åter. Jag är ju faktiskt hur glad som helst just nu. Tentan är i antågande och ångesten med den men hur kan man bry sig om sånt när man har ett underbart jobb som man älskar (visste att jag passade bättre ihop med kläder än mat ;) och underbara vänner som alltid finns där! Som ringer messar och bryr sig. Jag är så glad! Dessutom finns det ju någon som jag tycker hemskt mycket om. Gäller bara att våga säga det till honom också. JAg är ju så feg.... Men som F sa. "Idag är ju en så bra dag för dig och du är så glad så du borde säga det idag." Jag borde ju det... Men jag vill inte få ett jaha till svar... Nå nu ska jag pallra mig hem till honom. Saknar ju honom hela tiden och får fjärilar i magen bara jag tänket på honom och skuttar fram när jag ska dit... Om han bara visste!