HAHA! Tack Emma för att du får mig att inse att jag faktiskt alltid gör samma misstag. Tror inte på mig själv. Ska bara skylla på att tentan var fruktansvärt flummig och att man verkligen inte hade nån aning om vilket svar de ville ha.
Nu ska jag vara lite djup. Sitter nämligen och har lite terapi med mig själv.
I dagens samhälle så är man aldrig ensam. Vi har mobilen, internet och jättemycket folk omkring oss hela tiden. Att gå runt ensam utan hörlurarna till MP3 spelaren i öronen känns ensamt och tomt. Inget ljud i öronen och man känner sig helt plötsligt som ensammast i världen, även om man kanske är på väg för att möta någon. Det är i alla fall så som jag kan känna ibland. Jag har ju turen att dela en lägenhet med en av de bästa människorna i världen och att ha vänner som hör av sig och är hur gulliga som helst (TACK!), dessutom har jag en pojkvän 200 meter härifrån som alltid är på att träffas. Detta har lett till att jag ibland får extrema ensamhetsattacker när jag är ensam i lägenheten. När F är på kör och P är i skolan. Jag vet att det är fånigt men det är så jag känner. Jag vet att jag borde rycka upp mig och lära mig att vara ensam men det är inget som går på ett litet kick.
Vad jag inte förstår heller är varför folk klagar på mig att jag inte gillar att vara ensam. Det är väl egentligen bara jag själv som drabbas av det. Eller är det så att mitt tjat om att aldrig vilja vara ensam är så påfrestande att folk till varje pris vill få tyst på mig? SJälv tror jag att grunden till mitt problem är att jag bott hemma med mamma, pappa. lillebror och hund, aldrig behövt eller kunnat vara ensam. Så just nu sitter jag och bearbetar min skräck här hemma i kämnärsrätten och lyssnar på Regina Spectors låt "on the radio"
Det här är min favorit del:
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again
puss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej igen. Jag ar en trogen lasare som du kanske forstat! Jag ar glad att du har en blogg sa jag kan fa en liten inblick i hur du har det! Du har alltid varit san Lisabeth. Du tycker inte om att vara ensam. Men vada da, det ar precis som du skriver ingen annans problem. och om det nu ar ett problem sa ar det i sa fall ditt. Jag tycker om att vara ensam da och da. jag gillar det och behover det. men alla ar vi olika och bara for att du inte tycker som jag och jag inte som du sa betyder det ju inte att nagon utav oss ar knapp. Eller? Extrema ensamhetsattacker later ju inge vidare forstas. kanske ar det nagot du vill andra pa aven om det ar svart. Jag har manga grejer jag vill andra men det som kanns latt for nan annan kan vara svart for en sjalv... PUSS
Skicka en kommentar